Helgen började med nedsegling till Nynäshamn på fredagseftermiddagen. Vinden var nordlig med byar upp mot 10m/s på nämndöfjärden. På vägen ner blev jag ikapp och omseglad av Rival 22:an Lowa. Hon hade fin gång med spinnakern satt. Jag ville inte va sämre och hissade också spin och vips så gjorde vi jämna steg. Vinden var då runt 7-8m/s. Det var helt platt och då har mamban en tendens att börja pendla vilket ställde till en del problem. Jag skar då något men det innebar i sin tur att jag var tvungen att gippa, och hur gippar man solo med en båt som pendlar så inte autopiloten hänger med? Första gippen gick trots allt ok, men endast tack vare att jag hann göra den just som vinden tunnade ur, andra gippen nån halvtimme senare skulle bli bra mycket svårare, då vinden nu var ganska stadiga 10m/s. Så fort jag kopplade på autopiloten så skar båten i väg med en klassisk vurpa som följd. Det var bara att sladda ner i sittbrunnen och koppla ur autopiloten. Med släppt skot och rodret under hakan så var båten strax på kurs igen. Eftersom land närmade sig obehagligt fort var det bara att ta ner spinnakern och se sig omseglad av Lowa, bra början på kappseglingshelgen…

Till på lördagsmorgonen hade vinden lagt sig något till ca 6-7m/s. Bättre men fortfarande i mesta laget då vi bara var fyra man i besättningen. Som tur var, var starten lagd söder om Nynäs villket innebar lite lä och trenden för dagen var avtagande vind och vridande mot ost. Strax innan oss startade Rival 22:an Lowa och första (del)målet var nu såklart att få revanch!

Vi startade tillsammans med Omega 30:an utan namn (segelnummer 235) som lyckats vinna bilen en gång förut, och hon gjorde den bättre starten av oss två. Kryssfarten var ganska lika, kanske hade hon lite edge men framförallt plockade hon ett skifte som innebar en betryggande ledning inför första länsen. Hon ryckte ytterligare något på oss när det blev för brant och vi inte längre kunde bära vår spin men det lyckades hon med. Dessutom fastnade vi länge bakom vår Rivalkonkurrent.

Första halvan av banan var som en loop och inför andra varvet had vinden mojnat rejält till under 4m/s och då går ju mamban som bäst. Sakta började vi knapra in på omegan men det skulle ta en kryss och hela nästa långa läns innan vi var ikapp. Bakom oss hade X-95:an Vision 2 tagit in nästa lika mycket på oss, inte bra. Nu rundade vi en liten holme å sen var det dax för det längsta kryssbenet, ut på öppet vatten och med lite gammal sjö som kom mitt i näbben när man seglade för babords halsar. Vi och Omegan valde att gå ut till havs medan Vision 2 gick in mot land. Vi baserade detta beslut på att vinden sakta hade tickat höger och det stämde ju med prognosen, samtidigt såg det ut att vara mer vind utåt. Vi gick marginellt bättre än omegan i den lätta vinden men inte mer än att det handlade om att plocka skiftena. Det blev en kul kryss med hård bevakning och med omväxlade ledning, typiskt sett tjänade den båt som låg längst ut men det var jobbigt att ta sig ut genom sjön. Till slut så blev det dött lopp och vi ledde med lika lite som vi började kryssen med. Vision 2 som gått långt in mot land gjorde en mycket bättre kryss och var havet före oss, grymt knäckande! Hade de haft så mycket bättre vind och vinklar, eller var det mer våglä och mindre motström? Men nu hände det som avgjorde hela tävlingen, när vi nästan var framme vid märket så kommer det ny vind, 5-6m/s och 40grader från höger. Vi fick halvvinda sista biten vilket i och för sig gjorde att vi tog in rätt duktigt på Vision 2 som låg på vänsterkanten av banan men samtidigt tappade vi brutalt mot de större båtarna bakom som knappt fick någon kryss alls och med bra tryck dessutom! Mest tjänade såklart Royal Blue på detta som ju startade långt efter alla andra och som nu kunde sträckte hela vägen! Snart kom hon dundrande om oss, samtidigt blev vi också omkörda av en rad av andra större båtar och det var fortfarande långt kvar till mål. Det stod nu klart att det detta var ett race för höglysare.

Nu hade vi seglat runt till norra sidan av nynäs och så var det dax för en ny loop. Vinden avtog återigen och det blev mycket trångt runt märkena med båtar överallt, vi tappade helt kollen på våra närmsta konkurrenter och det blev en hård pch frustrerande fajt för att inte kvävas av alla stora segel runt omkring oss samtidigt som öarna såg till att vinde blev extra nyckfull. Bitvis var det extremt frustrerande och jag ber om ursäkt till min goda besättning för att jag helt tappade humöret, usch.

Till slut linkade vi imål och tack vare ett välbehövligt lyft just innan kunde vi stoltsera med att i alla fall vara före våra värsta konkrrenter i mål såsom Omegan och Vision 2. Vår totala placering blev en åttonde plats av de totalt 70 startande båtarna, och med tanke på omständigheterna är vi glada och nöjda med det, vi var ju trots allt första “låglysare” i mål.

Bilden tagen av RegattaTV

23:20

Vi har mindre än 15 dist kvar till mål. Vinden blåser från nord väst med en styrka på ca 8m/s. Vi har en ganska brant spinnakerbog och loggar mellan 8 och 9knop. Just nu växer ett åskoväder inne vid land och det kommer allt närmare. Alla gubbar (och gummor) är på däck i fall att det skulle hända något drastiskt.

Vi har lyckats hålla X-35:orna på ett betryggande avstånd. just nu ligger den närmsta ca 3dist bakom. Det ser ut som vi har säkrat 3:e platsen…

——————————————————————————————————————————–

kl 04:30

Vi har just rundat sydpricken ca 5dist söder om  Ölands södra udde. Sista timmarna har vinden vridit med ännu mer så vi har ganska platt läns. DataCom är nu hela 15dist före men vi håller de båda X-35:orna bakom oss. Nu väntar en lång kryss upp längst Ölands ostsida. Prognosen säger ökande upp mot 10 m/s och regn. Men just nu njuter vi av ca 5m/s och väntar på solupgång.

———————————————————————————————————————————

Kl 00.00

Vinden har vridigt med men samtidigt avtagit en hel del. Det blåser nu drygt en meter per sekund. Tack vare en mer västlig position har vi kunnat segla mer på fart än höjd än våra X-35 konkurrenten, vi ligger nu nästan 2dist före. Samtidigt har Aspholm och Co ryckt och ligger ca 3,5 dist före oss så de rår vi inte på på beräknad tid. Just nu ligger vi tra totalt. En båt verkar ha brutit och vänt tillbaka till Borgholm. Så var vi bara nio…

———————————————————————————————————————————

Nu är klockan 22.30, och vi har seglat i sex timmar (starten blev uppskjuten två och en halv timme).

Vi har haft kryss och närmsta konkurrenten verkar vara Claes Falks X-35:a, Xperia som också var före Kristian och Co på Gotland Runt. Vi har omväxlande seglat om varandra men just nu har vi en liten ledning. Båtfarten på kryss i de 2-4m/s som vi haft har varit väldigt lika. Det har dock varit lite klurigt med en hel del vrid och varierande vindar över banan. Under senaste timmen ar vinden vridigt med oss, som även prognosen förutspått, och just nu ligger vi upp Ölands södra.

Ralph Aspholms Sinergia 40, DataCom ligger ett par distans före oss och strax bakom ligger Richard Bergkvists IMX 40:a, Foxy Lady. Dessa båtar har ju SRS-tal på 1.39 och 1.38 så det är ju som sig bör.

———————————————————————————————————————————

Jag och Sahra blev medbjudna på Kristian Hertzbergs entonnare, Emballageteknik att segla Öland runt som går av stapeln 27-28 Juli.

Perfekt början på min och Sahras 3v långa semester. Detta är Sahras första havskappsegling så det ska bli spännande att höra vad hon tycker om detta. Min roll ombord är nav och taktik så det kommer bli många timmar framför datorn. Förhoppningsvis hinner jag blogga lite också.

Desvärre verkar intresset lite svalt för tävlingen då det bara har kommit 10 båtar till start. Alla båtar har transpondrar och dessa kan följas på http://www1.idrottonline.se/templates/PageWide.aspx?id=483416

Hardcore Windsurfing visas ofta från Hawaii eller någon annan avlägsen plats på jordklotet, långt ifrån den vardag som i alla fall jag lever i. Så om man bor i Kallhäll, Järfalla vid Mälarens strand vad gör man då? Kolla in mina grannar Gustav Morin och Nicklas Carlsson en vanlig dag på Görväln! Kanske inte så hardcore som att se Robby Naish rippa en fet våg på Jaws men sjukt kul för oss vanliga dödliga människor, YOU CAN DO IT!

Lite kort info om Formula Windsurfing:

Klassen har funnits i ca 12 år i Sverige, reglementet säger max en bräda med en bredd på max 1005mm, tre fenor, max 700mm djupa, tre riggar, max 12,5 kvm (i klippet ovan kör de på 10,7 kvm).

Tävlar man seriöst behöver man två riggar, tre om man är prylbög och gillar att spendera pengar. 12kvm eller större funkar bra i 7-16 knops vind. 10,5kvm är optimalt i vindar mellan 12-20knop och minsta trasan runt 9,5 kvm från 18-30knops vind. Ska man bara ha ett segel så bör det vara ca 10,5-11,5kvm stort för bra allroundegenskaper.

Normalt tävlar man på I-bana, dvs kryss-läns. Ett race tar ca 20 min. Lägsta vindgräns är 7 knop. Normala farter är 13-17knop på kryss och 15-25 knop på läns. En Formula är inte gjord för max toppfart utan för tidig planing och bra kryss och slör vinklar. Praktiskt toppfart ca 30knop.

De senaste fyra åren har det inte hänt så mycket i utvecklingen av materialet, det gör att man kan komma över ett bra beggat kit för ca 12-15.000kr. Vilken seglingsklass slår det i pris/prestanda?

Tävling är kul men inte alls nödvändigt, att bara vara ute och bränna omking runt öar och skär och steka en och annan flerskrovsbåt, eller foilande Moth är minst lika kul!

Det är lättare än det ser ut, och torrare än jolle, brädorna har en volym över 150liter och är en meter breda, stabila som en liten brygga att stå på. Är man helt grön ska man dock börja med mindre rig. Man blir aldrig för gammal heller, det finns 70-åringar som fortfarande tävlar.

Erkänn att du blev lite sugen nu!  ;)

Körde några test med hårdvindsfocken i onsdags, dvs det segel som man måste ha för att få ställa upp på seglingar som t ex Gotland Runt.

På Mamban halsas detta segel på 12kvm bakom den vanliga rullfocken på ett eget insytt, mjukt stag och på egen rulle. Fördelarna är flera,  man behöver inte tar ner den ordinare focken vilket kan vara nog så svårt i mycket vind och sjö. Hårdvindsfocken hissas inrullad, dvs inget fladder och därmed inget hårt skothorn som man måste passa sig för. Hårdvindsfocken är också aerodynamiskt optimerad med samma överlapp som den ordinarie focken och detta märktes tydligt i onsdags då den gav mycket fint driv trots att det bara blåste 7m/s som mest.

Nackdelen med ett segel av denna typ är att det kan vara svårt att få tillräckligt spänt stag. Nu är seglet designat för lite extra sagg även om detta har eliminrats så långt som möjligt genom att fallet har utväxlats 2:1 och genom att infästningen är vid ett spridarpar där masten är som stabilast. Vidare så kan storen revas (ej på bilden) till samma punkt vilket gör att förstagsspänningen får ytterligare hjälp när storen skotas.

Seglet gav perfekt balans i båten trots full stor i 7m/s

Här syns den lilla ProFurl NEX 1.5 rullen med ändlös lina.

Skotpunkt och överlapp är samma som för vanliga rullfocken.

Sammanfattningen av helgens vindsurfingtävlingspremiär är att jag, trots bara fyra race är mycket mör i kroppen. Fullständig rapport kommer snart.

Denna fisk, kallad näbbgädda fastnade på fenan inte mindre än fem gånger på fyra race, någon påstod att det berodde på att jag hade orange fena…

Jag har varit på många vindsurfingtävlingar i mitt liv och i bland händer det att det blir uppskjutet p g a för lite vind. Men i dag är det uppskjutet p g a för MYCKET vind. Just nu är vinden uppe i över 18m/s inne vid land…

Jag gjorde ett försök att gå ut med mitt minsta segel på 9.8kvm men det var svårt att bara komma upp på brädan vid vattenstart, den vägrade stanna i vattnet och flög ideligen iväg! Vilken premiär!!!

I vänta på att vinden mojnar så bjuder arrangören på grillade hamburgare, mums!

Per Boström från Åmål poserar vid strandkanten.

De segel som syns i bakgrunden ute på vattnet är runt 4kvm, kanske därför jag fann det stort med 9.8?

För första gången sedan 2006 ska jag nu tävla i Formula Windsurfing, nja nästan iaf för jag körde ju faktiskt två mindre race på Lanzarote 2008.

Platsen är nu Haga Park, Öland och det är andra deltävlingen i Svenska Cuppen. Det ser ut att bli riktigt mycket vind i morgon lördag. Jag är spänd av förväntan, kommer jag ens att ta mig runt banan? Under våren har allt kretsat runt kölbåtssegling så det har inte blivit mer än två tillfällen på brädan.

Sist jag tävlade på svenska vatten var alltså 2006, åren går fort när man har kul! Då var jag kung och stod på pallen i varje tävling, livet lekte och SM och NM-titlar var nästan vardagsmat. Nu är läget ett annat, jag saknar en del fysik för att uttrycka det milt. Har ersatt några kilo muskler med mjukare vävnad och dessutom plussat på lite extra. Mina motståndare vet jag inget om och inte min utrustning heller. Jag är en föredetting som är på väg att bli förnedrad. Men jag ser fram mot det, det ska bli kul att komma ut på vattnet igen, och jag känner igen känslan från forna dar.

Vindsurfing är en bra sport, inga trasportproblem, skrov och tre kompletta riggar ryms inne i bilen och själv är bäste dräng!

Index, X-95:an som vann förra årets W2S (klassen) och som var en av våra värsta konkurrenter, men inte den allra värsta skulle det visa sig…

Tredje och sista etappen från Oskarshamn till Oxelösund startade med kryss till Blå Jungfrun.

Vinden var ganska stadig runt 7-8m/s och vi började med ett rev vilket visade sig vara en bra setup.

Vi låg länge och väl sida vid sida med X-95:an Index men kunde tillslut inte riktigt hålla hennes fart. När jag skulle trimma om för att få ut lite till så gick hela backstagsinfästningen av! Detta tappade vi såklart på tills vi fick dit en provisorisk lösning men vid rundning av Blå Jungfrun var vi ändå inte mer än någon minut bakom Index.

När vi rundade slog vi ut revet och hissade vår masttoppshissade Assy och initialt gick vi bättre än Index och kunde efter ett par timmar konstatera att vi var före. Detta varade dock inte så länge för när vinden ökade över 12 m/s så vågade vi inte längre köra med den stora spinnakern då vi redan lyckats dra sönder en backstagsinfästning. Istället spirade vi bara focken vilket funkade helt ok så länge viden var stark men när det sedan avtog igen var vi dels lite sena med att sätta upp spinnakern igen och dessutom fegade vi och satt upp en storlek för liten spinnaker. När vi rättat till detta och satt upp den stora igen så hade Index ryckt ca 2 distans på oss.Under ett par timmar började vi dock jobba oss tillbaka, Index låg då 1,2 dist före men under natten ökade vinden igen. Som mest hade vi uppåt 14m/s och vid ett tillfälle dök båten så hela fördäck var under vatten. Då var det bara till att ta ner igen och i samband med detta lyckades vi även lägga på en spektakulär broach som vi tillslut lyckades reda ut utan några vidare haverier. Strax efter broachade även Arcona 340, Imperiet som hade passerat oss några minuter innan så det var uppenbarligen rätt bra tryck.

Vid rundningen av Gustav Dahlén vid sextiden på morgonen låg vi ca 20min bakom Index och nu började en ganska tuff kryss in mot Oxelösund. Vinden låg runt 9m/s och vågorna var ganska stökiga. Återigen tog vi in ett rev och fick snabbt till ett bra och balanserat trim. På de sista tre timmarna tappade vi bara 2min till mot Index vilket vi var riktigt nöjda med då detta innebar att vi fortfarande ledde över Index totalt med tio minuters marginal. Vi trodde att vi säkrat segern i och med detta men det visade sedan att Balladen Anna Maria hade seglat mycket bra och bara 9min långsammare än oss på etappen vilket gav dem 45min tillgodo på den beräknade tiden för etappen och 10min totalt. Inte så konstigt egentligen med så mycket vind och nästan lika lång vattenlinje som oss. Dessutom hade de tagit knaprat in redan på etapp två vid den stora omstarten där vi tappade mycket på hela flottan. Det är bara att lyfta på hatten och gratulera vinnarna på Anna-Maria!

Sammanfattningsvis tycker jag vi gjorde det mesta rätt på första etappen till Visby, förutom att vi inte sov de timmar vi kunde när vi väl var i hamn. Sedan hade vi mycket oflyt på etapp två med start i stiltje och ytterligare ett stiltje som resulterade i en stor omstart där vi var de största förlorarna då vi var först dit. Därefter slog tröttheten till och vi missade lite på taktiken. På sista etappen kunde vi gjort bättre dels på taktiken där vi missade några vrid som vi skulle ha gippat i men också på segelföring. Med facit i hand skulle vi ha seglat med ett rev och mindre spinnaker när det blåste som mest.

I Stort är jag nöjd med vår insats, speciellt med tanke på att detta var vårt (i alla fall för mig och båten, Krippe har seglat en gång förut) första Watski 2 Star. Det var grymt kul och mycket lärorikt. Extra kul var att det var bra konkurrens bland toppbåtarna i vår grupp. Att vi inte placerade oss bättre än 29:a på totalen är jag inte så ledsen över. Formatet på kappseglingen gör att olika startgrupper seglar i olika vädersystem och då blir totalen vad den blir, inget man rår över.

Vi lär komma tillbaka och är då ute efter revansch!

W2S, En Mamba, två lagom stora segel, två lagom sturska gubbar…

Foto: Curt Gelin

Natten blev som väntat tuff, inte fysiskt men psykiskt. Efter vi dragit ifrån täten med ca1,5 dist så kom nästa bleke. Kl var ca 20:00. Index seglade snyggt och tog en rejäl sväng runt oss. Men dom fastnade tillslut också, faktum var att alla fastnade, hela W2S-flottan låg å guppa inom en distans, största omstart jag sett, Lanternor överallt och AIS-skärmen såg ut som en myrstack. Att bli upphunnen på detta sätt inbar att vi rasade från tredje till trettiosjätte plats på totalen! Efter ett par timmars snurrande så stabiliserade sig vinden och vi var nog först med att slita upp nylonet. Denna manöver gjorde att vi rundade Västerviks Angöring som första kölbåt (två trimaraner var före). I hasorna var Farr 40 Happy och så fort vi var på den nya kursen så körde dom om oss som om det vore ett möte. Deras lanterna försvann i mörkret på några minuter…

Vi lyckades ha av ett chakel till ena backstaget, en rejäl smäll som fick en att kvickna till lite. När det väl var fixat såg det ut att bli en trevlig reach i ca 6 m/s så jag skulle göra ett försök att få lite sömn. Men jag hann bara lägga mig i kojen innan Krippe roppade upp mig. Vinden hade vridit emot till pinkryss och en otroligt hög och besvärlig sjö hade byggt upp. Dessutom mojnade vinden till bara någon sekundmeter. Det var fullständigt kaos, båt och segel kastades omkring och mörkret gjorde det omöjligt att identifierar var den snurrande vinden kom ifrån. Instrumenten såg ut som ett tiltat flipperspel, hopplöst och tvärstopp. Dessutom var det mycket båtar överallt och någon hade inte sina lanternor på, det höll på att gå illa.

När det värsta hade lagt sig gjorde jag ett nytt försök till att få lite sömn och nu fick jag äntligen två timmar! När Krippe väckte mig had han just rundat Västmärket vid Ölands norra grund. Nu började en fem timmar lång kryss till Blå Jungfrun. Index låg ca nu 0,6 dist bakom oss och vi gick varsin väg. Under vaktbytet måste jag ha missat något stort för nästa gång när jag kollade på AIS:en så låg Index en distans före! Jag gjode mitt bästa för att hinna upp dem och slog på varje 5gradigt skifte men vid blå jungfrun var de fortfarnde 0,5 före. Extra knäckande var att bli omseglad av den ena större båten efter den andra. Lewander var den enda som hejade när han passerade. Det hade nu blivit en kil i fältet och vi var sista båt i den första klunga, tungt! Nu var det bara en dryg timme kvar till mål och det öppnade upp mer och mer, Index var allerta och var först  med att sätta nylonet men tack vare en utvilad Krippe kunde vi kontra inte allt för långt efter. Ett lågt spår in måt målgången gjorde att vi precis kunde klämma oss förbi Index då de var tvugna att gippa. En seger i all misär! Vi gick imål kl 09:50 och vår nästa start blir då fem timmar senare Kl 14:50. Resultatet är att vi fortfarande behåller ledningen i vår klass men rasar till 36:e plats på totalen.

X-95:an Index i vårt kölvatten just innan målgång i Oskarshamn

Kl är 18 och vi startade för ca 5 timmar sedan. \n\nI Visby var jag alldeles för upp i varv för att få nogon sömn, har inte fått mer än två timmar det senaste dygnet. Oroar mig för något hela tiden, vad händer med vädret, vad gör konkurrenterna osv, kan inte slappna av. \n\nStarten i Visby blev en katastrof, vår ledning på tjugo min krympte till några båtlängder då det var totalt stiltje. Efter några timmars pinande för att hålla upp mot rumbline lyfte det sakta men säkert, tillslut hade vi en AWA på 70grader och då vinden fortfarande var lätt innebar detta att vi kunde sätta vår assy. Vi nöjde oss inte med det vi hissade allt vi hade, dvs hårdvindsfocken fick agera stagsegel. Vi bar den konfigurationen i fyra timmar innan det motade för mycket. Vi ryckte över en distans på närmsta konkurrenten Index under denna tid.\n\nHittils har seglingen under merpsrten av racet varit sommarlätt men jag tror att det kommer bli tuffare i natt, inte fysiskt men psykiskt. Vinden ska avta och vi kommer få kryss efter rundningen vid Västervik. Jag tycker det är skitsvårt att få en uppfattning av taktik, vindar och vrid när man inte ser ordentligt och sen var det ju det där med sömnen, man blir inte skitsmart av att inte sova!

Ordentligt påkädd Mamba

Nu blir det ett par timmar sömn innan nästa start kl 13:13.

Miss Conduct i ensam majestät

Det kunde inte ha börjat mycket bättre. Direkt efter start fick vi en brant slör med spinnaker i ca 4-5m/s. Nu ligger vi på rumbline mot nästa märke som är Landsorts angöring, vinden har vridigt mer på syd vilket gör att vi nu har en lagom skärning på 155TWA och ca 6m/s. Vi har nu seglat i 2.45 timme och Krippe gjorde käk redan efter en halvtimme så vi är mätta å glada, att vi dessutom ligger först i klunga piggar förstås upp lite extra, drömstart var ordet!

Efter Landsort hade vi månen som guide, kan det bli bättre?!

Just nu seglar jag och Kristian båten, Miss Conduct från värmdö till Oxelösund. Vädret är ruskigt, blött och kallt men vi har vinden med oss! I morgon kl 16.00 går starten för årets upplaga av Watski 2 Star. Vi startar i första gruppen, dvs de minsta och långsammaste båtarna.

Har hunnit segla båten en del i år på vårens kappseglingar som Lidingö Runt, Gullviverallyt och Ornö Runt med pallplatser i alla racen (i egna klassen) så det känns hyfast bekvämt nu inför starten av Watski. Dock ska man ju ha klart för sig att det är stor skillnad på att segla på havet jämfört med i skärgården och nu bara på två man mot annars fem eller sex så man ska nog vara lite ödmjuk till uppgiften.

Det mesta på båten är i ordning tror vi, annars är jag världsmästare på att meka hela vägen ut till start men så verkar det inte bli i år och det måste ju vara en bra trend. Vi hålle just på att sammanfatta det sista, som te x menyn som skall göras i morgon. På menyn står det makaroner och köttbullar till middag, joggi (jordgubb) eller nyposoppa till lunch och limpmackor med apelsinmarmelad till frukost, mums!

Vi får se hur tufft racet blir och hur mycket jag hinner skriva här, annars kommer en längre summering efter racet, oavsett resultat!

Prognosen inför lördagens Lidingö Runt såg rätt tuff ut med uppåt 20knops vind, regn och +4. Jag laddade för att det skulle bli riktigt kallt och jävligt, tog på mig tjockaste understället, varmt mellanlager och sjöställ byggt för södra oceanen. Hade ringt alla i besättningen och förklarat på tydligaste svenska att det kommer att bli sjukt kallt, ta på er ordentligt! Allt blir så mycket roligare och går så mycket lättare när man är varm och go.

Vi skulle segla i “SRS 2″ med start 12.00, en grupp med 14 båtar med SRS-tal mellan 1,13-1,15 och Mamban har som bekant 1,13. Psykologiskt är det bra att mäta lägst i en grupp tycker jag, då är det bara att hålla tight med konkurrenterna.

Vi var i princip ordinarie besättning så när som på Mats Johansson från Gransegel och det var faktiskt mycket tack vare honom som detta gick vägen. I starten var vinden extremt byig, mellan 6-14knop. Mellan vindbyarna var vinden nästan rak nordlig och då var det givet med spinnaker, värre var det att i byarna vred viden också emot. Men Matte stod på sig och menade att även om vi bara kan köra spinnaker i fem minuter så är det värt det, vi måste rycka i starten för på kryssen kommer vi att tappa. Matte hade helt rätt i sin strategi, och vi ledde med ett par hundra meter en stund efter start. Sen började kryssandet i ganska hård vind, som mest uppåt 20knop och inte helt oväntat började Novan, Slaghöken och Omega 30, SWE 235 (vinnaren av Hyundai Cup 2008), sakta tugga ikapp. Vi trimmade så plant vi kunde för att slippa reva för vi visste att så snart kryssen är över som kommer vi behöva hela storseglet igen. Nu var det bara att överleva och hålla tight mot konkurrenterna.

Vi var fortfarande i ledningen vid Duvholmen men avståndet var nu bara några båtlängder och nu väntande en lång halvvind längst Askrikefjärden. Återigen var det snack om att sätta spin men vi backade på det när vi såg att båtarna i startgruppen innan broachade en efter en. Så här med facit i hand skulle vi nog ändå försökt men istället blev det bara en lång transportsträcka. Vi såg till att hålla oss i lovart om Slaghöken som inte kunde komma igenom vår skitvind. Omegan gick däremot långt i lä om oss så henne nådde vi inte. Bakifrån kom nu också en Soling i halv planing.

I höjd med Haga då kursen blev något lägre slet vi upp nylonet igen, så fort att vi lyckades sätta ett hål i det, men det var inte värre än att vi kunde fortsätta. Vinden var extremt byig och i värsta byarna på över 20 knop fick verkligen kämpa för att hålla damen på rätt köl. Återigen fick vi några båtlängder men det skulle vi snart tappa när vi var tvungna att gå lite längre väg innan gippen med vår Gennaker. Novan, omegan och Solingen tog innerspåret vid Sticklinge och nu var nere på fjärde plats men inte mer än ett par båtlängder bakom ledarna.

I början av Tranholmen började det vrida emot ordentligt men alla våra konkurrenter envisades med att fortsätta med spinnaker då vinden också dog. Vi rev vårt nylon och höjdade med krysskotning bara någon meter bakom aktern på konkurrenterna så att vi placerade oss längst i lovart för att i slutet av Tranholmen, där det öppnar upp igen, raskt hissa nylonet igen. Vinden var inte stark här, max ett par meter per sekund men vi hade lovartsläget och första vindbyn skulle bli vår och så blev det.

Bara ett par hundra meter från målgång kom vinden tillbaka och vi fick den först av alla för att sedan kasta en stor skugga på våra konkurrenter. Återigen fick en lucka, nu på fyra till fem båtlängder och den höll vi den sista biten in mot mål, segern var vår!

Jesper Larsen är en kille från Danmark som har satt sågen i sin 717. Planen är att montera dit en svängköl från en Mini 6.50 och bygga vattenbarlasttankar för att sedan ta sig an Watski 2 Star i Danmark. Följ hans radikala bygge på hans blog.

Jag har också varit sugen på att segla shorthanded men min 717 men båten går inget vidare utan fyra gubbar på kanten, en enklare och reversibel mod. vore att bara sätta i vattenbarlast. Kanske blir det båten till nästa års Watski, fast först ska jag lyckas ta mig runt med Mamban…

Kölen från en fransk proto, snart på plats i Jespers 717