Gran Prix, grymt kul race runt Möja och lite till med tillhörande skön fest och Liveband på kvällen.

På fredagseftermiddagen åkte jag förbi Gransegel och hämtade en uppsättning helt kartongnya, sköna kolfibertöj med fet fathead. Mamban har nu fått en ny högre rigg och Genuan är slopad för en högre fock. Hon är i mitt tycke nu optimerad för lätthanterlig skärgårdscruising och då hon inte längre är en standard Mamba 311 så tyckte jag att även ett namnbyte var på sin plats. Det nya namnet står i loggan i storseglet och ändelse “CR” står fär cruiser!

Vi fick ett temporärt LYS-tal av tävlingsledningen på 1.12 (1.09 std). Det var jaktstart, alltså omvänd lys och förhållandena var optimala med avtagande vind så vi behövde inte direkt oroa oss för båtar bakifrån. Vi gick ut en halvtimme före start för att hissa seglen för första gången, nonchalant kan tyckas men mer tid behövs inte, Gransegel är “plug and play” nu förtiden, bara att hissa, skota hem och åka!

Det började med någon timmes kryss i 6-7m/s. Med den nya segeluppsättningen går det att gå högt (högre än förut i alla fall)  jag vet inte vad som är optimalt VMG ännu, eventuellt så seglade vi lite för lågt hela tiden och skotade storen för löst menvi hade ändå lite, lite edge på NF:arna som har 1.10 i lys. De två Scampisarna som var med (Boj Boj och Ulrika, båda ägs av fam.Forslund) gick enligt dem själva bättre än NF:arna. Vi startade 8min bakom dem så vi hade inte koll på hur de gick men troligtvis fick vi däng och i bästa fall höll vi jämna steg.

Sen blev de lång läns längst hela Möjas ostsida, nylonet är nu på 95kvm och hissas i topp på vår 1.3m högre mast. Återigen gick NF:arna bra men när vinden började avta till 5m/s så kunde vi fortfarande hålla skrovfart och började knapra in på de ledande båtarna som var Scampi, NF och Cumulus. Efter ¾ av länsen var vi i kapp klungan förutom Ulrika som hade lyckats göra ett ryck på en halv sjömil. Vi försökte gå om Boj Boj i lovart men hon luffade, samtidigt ökade vinden temporärt till närmare 8m/s och vi broachade. Hade inget val än att gå i lä men det gick förvånansvärt lätt, bara gled igenom. I samma veva passerade vi en NF i lovart. Nu var vi trea med bara en NF och Scampin Ulrika framför.

Vi gippade runt ett märke och började upprundningen runt Möjas nordsida. Jag ville segla säkert och inte strula till det så vi tog ner spinnakern när vi kom i lite lä om möja på halvvinden, lugnt och fint. Boj Boj låg bakom och pressade länge med spin men det fina var att vår stora fathead gav kanondriv på halvvinden så trots att vi bara hade fock så kunde vi hålla Boj Boj. Vinden var byig och vred en hel del mellan öarna vilket tillslut gjorde att Boj Boj inte kunde bära längre. Det vred emot ganska fort så de fick göra en panik nedtagning vilket gjorde att de tappade både höjd och fart. Nu tappade de kontakten med oss. Samtidigt passerade vi den sista NF i lovart. Nu var det sträckbog men med maxhöjd i motvriden. NF:en som vi just passerat hängde med bra i byarna men vinden avtog successivt och ju mer den avtog desto bättre gick vi och nu närmade vi oss Ulrika för varje minut som gick, skulle vi hinna ikapp innan målet? Sträckbogen varade över Möja västerfjärd och det blev mer och mer slack i skoten, dock aldrig halvvind.

Sen kom vi in bland öarna igen där vi skulle runda och börja kryssa en kort bit. Nu var vi nästan ikapp Ulrika som gjorde ett taktiskt slag för att täcka oss. Här gjorde vi en miss. Vi kunde gått mellan land och en 0.8 grynna men gick istället utanför. Det tappade vi på. Men vi hade bättre höjd i den lätta vinden på 2-3 m/s så vi var ganska snart ikapp igen och efter en udde fick vi ett fint innerspår för att sedan slå till vad jag trodde det sista benet mot mål någon distans bort. Vi låg nu i lä och något framför Ulrika och nu kändes det som att vi skulle ta detta (bilden), då kommer Nicklas upp ur ruffen och säger att vi måste slå för utanför udden framför oss ligger en grynna, jag frågar om vi inte kan chansa för vi hade verkligen ett kanonläge på Ulrika men Nicke stod på sig och sa att ”det inte fanns en chans i helvete” att vi skulle klara detta. Det var bara att slå och gå bakom Ulrika. Någon båtlängd i lovart slår vi tillbaka igen, 40 sek senare smäller det ordentligt, vi kan nästan se kölinfästningen på Ulrika, jag vågar inte chansa och slår direkt, nu med hjärtat i halsgropen, fy fan vilken smäll! Vi slår strax tillbaka igen. Mirakulöst glider Ulrika av grynnan och samtidigt slår. Hon går nu precis bakom oss men måste ju slå igen, segern är säkrad. De sista 10min mot mål sträcker vi upp och tar återigen bättre höjd än Ulrika så att vi lyckas få dem i vår skit och luckan växer.

Dagen innan hade Matte i tävlingsledningen (grym segeldesigner på Gransegel som gjort det nya stället) sagt att jag får inte vara bättre än sexa i mål, detta för att det är Gransegel som gjort mina töj, satt mitt temporära LYS-tal och arrangerar denna regatta, han menade på att de skulle då bli ett jävla liv om vi inte hade ett LYS-mätbrev. Nu kom han upp vid vår sida i en styrpulpetbåt och han hade Kenta i luren som satt i målfartyget. Han ropade att ”Kenta kommer att skjuta på den båt som skär linjen först” och skriker sen vidare för full hals att vi ska släppa om Ulrika. ”Fan Jimmy det kommer bli ett jävla liv, kan du inte släppa om Ulrika, en andraplats är ju ändå jävligt respektabelt i en flotta på över 80 båtar!” Ja, ja, bara att lyda stallorder, så 50m från mål rullar vi in focken och ställer upp i vindögat. Ulrika passerar efter någon minut eller två långt i lä och får skottet. Vi faller av och skär linjen som god tvåa, endast med storen hissad.

Det blev inte ett ”jävla liv” men det snackades en hel del på kvällen, någon protesterade för det trodde att vi hade seglat på 1.09 (det stod det i startlistan) men den avslogs och vi kunde höra alla möjliga sköna bortförklaringar på kvällen ”vi kom si och så om man inte räknar med den där vad det nu var” var det någon som sa. Men Matte var skitnöjd med att fått delat ut stallorder och tyckte att det var det största som hänt i svensk segling att någon hade lagt sig på mållinjen, ”så jävla bra att bara rulla in focken” och i samma andetag kom han på ett nytt smeknamn, ”Jimmy the Fockroller!”

Som jag sa tidigare så var förhållandena perfekta och vi gjorde inga stora missar. Kunde kanske haft lite bättre trim på kryssen och tagit något vrid mer, vi kunde också ha satt nylonet snabbare och tagit ner senare samt rundat en grynna på insidan. Å andra sidan så seglade de andra inte perfekt heller. Krasst skulle det gått att vinna på LYS 1.13 men inte om det hade varit lite mer vind för då går de andra minst lika fort. Ska bli spännande att se vad vi får för LYS av SSF…