Förr pratades det ofta om fyllehundar. Jag tror folk har slutat med det nu och pratar om fyllerister och alkoholister istället. Men det ordet, fyllehund, finns i mina tankar i alla fall. Av den enkla anledningen att jag träffat på en tvättäkta fyllehund. Det var en full hund helt enkelt. Som några sjömän hade vant vid att dricka öl. Hunden var helt tokig i öl och gick omkring och slirade vart den än gick. Det var en riktig fyllehund, dock ej i glas utan en äkta hund med päls och svans och stora ledsna öron som bara hängde som drack öl till frukost, lunch och kvällsmat. Jag gissar på att den fick mat också men det den fick att dricka var öl. Och den drack mycket kan jag lova. För full var den.
Konstig hund
Från början kunde jag inte förstå varför den sprang omkring så där konstigt och bara slant än hit än dit vart den än gick. Den bodde visserligen på en flodbåt som jag råkade vara i närheten av under några få veckor. Från början kunde jag inte ana att den var full som en alika. Jag trodde bara att den kanske var allmänt sjösjuk eller gick och rullade på ostadiga ben för att den kanske var sjuk eller kanske för att den blivit sådär som riktigt härdade sjömän kan bli. De går stadigt på båten men på torra land vinglar de för att det är så ovant vid stillastående underlag.
Det var en vä
ldigt fin hund. Väldigt snäll också. Jag brukade klappa den när den sprang förbi mig. Ja, den stannade till så pass att jag kunde klappa den lite. Sen sprang den ner till båten igen och slirade runt på däcket några varv. Den tittade på mig varje dag när jag gick förbi. Kikade väl om jag hade något gott till den i min påse. Men för det mesta hade jag inget gott att ge den. Jag visste inte inte om jag vågade ge den något heller för vem vet om ägaren trodde att jag matade den med något olämpligt eller så.
Törstig hund
Men en dag så förstod jag att det var full hunden var och att jag för första gången i livet träffat en riktig fyllehund. Den satte sig fint framför mig och jag fick klappa den fina pälsen. Hunden hade munnen öppen och tungan hängde lite lätt utanför munnen för det var så varmt att den flämtade lite. Men ögonen var pigga och klara och såg inte alls grumliga ut eller så. Men det luktade öl ur munnen så det stod härliga till om det. Ägaren kom efter en stund med en metallskål i handen. Den var full med öl som han ställde ner på kajen framför hunden. Och hunden böjde ner huvudet och drack upp alltsammans i ett nafs. Den slickade sig om munnen efteråt.
– Hunden är alkoholist, sa ägaren och skakade lätt på huvudet. Men han är min bästa kompis, sa han.
Fulla hundar är inte bra, men ägaren till en fyllehund är mycket sämre.
